Idag vaknade jag tidigt när min stjärna skulle åka och jobba. Sen somnade jag om några timmar men vaknade av att solen stekte på rummet så jag tog tag i livet och traskade ner och gjorde mig lite frukost, i form av kladdkaka!
Inte helt oväntat tänkte ni såklart.
Jag tog med mig min kladdkaka och gick ut i solen och käka upp den.

Solen lyser och himlen är blå med alldeles för mycket moln, fast jag myser ändå i skuggan på bron ute i Trönö. Här hörs bara ljudet från träden när vinden blåser, vattnet i fontänen och smådjurens surr.
Jag suger åt mig allt av detta lantlivet nu på min sista vecka som "norrlänning" för det kommer saknas enormt.
Mitt liv sedan kommer vara fyllt av stress, människor, syrener och avgaser, hur kan man längta till det? ;)
Faktum är att jag längtar! Jag längtar efter något nytt, en ny vardag, nya umaningar, upplevelser, närheten till massa äventyr och nya människor. Att börja om helt på nytt. Det känns så himla bra!
Jag kommer få sakna mer, längta och självklart kommer det bli tungt mer än en gång. Men det är dem känslorna som bevisar hur mycket något/någon betyder och att få känna saknad och längtan är därför också lycka i det avseendet jag menar.
Jag kommer närmare min familj och vänner hemma i södra Sverige och plötsligt kan jag över en helg komma hem vilket känns helt fantastiskt. Det finns alltså både för- och nackdelar, precis som med allt annat.

Ofta när jag ska skriva någonting så brukar jag komma på en känsla, mening, fråga, låttext, ja någonting och googla det. Ibland vill jag hitta en bild och ibland en text, bara för att hitta inspiration och det fungerar jämt. Har jag tråkigt ibland fungerar det också, jag hittar alltid något intressant att börja klura på!
Just idag googlade jag på "radera person ur ditt liv" då den diskussionen kommit upp ett antal gånger och jag var väldigt nyfiken på hur människor tänker som helt och hållet försöker radera en människa ur sitt liv och jag fick 69 600 resultat. :O
För mig är det obegripligt hur vissa anstränger sig och vilka idéer folk har.
Jag anser att människor jag mött, vänner jag haft, perioder i livet, positiva och negativa händelser, foton, blogginlägg, whatever.. Det är ju en del av mitt liv, en del av historien som gjort att jag kommit hit jag är idag.
Varför radera allt och låtsas som om det inte hänt? Hade det inte hänt så hade jag ju aldrig hittat den lyckan och det livet jag lever nu?
Jag kan ibland känna att jag önskar att vissa saker skett annorlunda, kanske rentav aldrig skulle ha hänt, men då försöker jag reflektera över varför de hände, postivt/negativt, vad jag få ut för det och vad jag har förlorat.
Jag kan ärligt säga att jag är nöjd med allting nu. Jag har allting jag behöver och jag är stolt över att jag kan stå för allt som hänt i mitt liv och att jag inte känner behov av att radera för att låtsas att någo t inte existerat.

Idag har jag förresten hittat en väldigt intressant sida på internet och blivit medlem, nu ska jag sätta mig in i den lite bättre för det där är himla intressant! :D

Må bäst :)
/Pytte