Tack Therese för att du alltid skriver så himla fint. Lika mycket som du skriver att min blogg påverkar dig, så gör dina kommentarer mig lycklig!
Bara för att du är så härlig så vill jag nynna en sång för dig som jag hoppas gör dig glad fast du har hemlängtan.

I wanna give you a good song
Something you may need when you feel sad and grey
Sometimes we all need to sing a long
Just let it out push your heartache away
Girl I have seen you've been struggling
Trying to figure out why they left you behind
I know just how miserable you've been
So let me help you find a way to make sweet music again

Sometimes we all have bad days
When everything feels far away
If you'd ever let me I'd do my best to bring you up again

Jag är glad att jag fått lära känna dig!
Stor kram till Irland

Eller ska jag kanske skriva ett tredje hem, eller ett annat hem. Ofta påpekar folk "jaha så det är hemma för dig nu" eller något i den stilen. Antingen besvikna för att jag inte tycker hemma är nära dem eller kanske mest för att de är nyfikna på vad som känns som hemma för mig efter alla omställningar som skett under de senaste åren.

I lördags tog min hjärna hjärtat i handen och drog med sig Matte mot Blekinge och Karlshamn. En plats som säkerligen alltid kommer vara ett andra hem för mig. På vägen dit kändes det lite pirrigt. Mormor hade flyttat till en annan lägenhet än den hon haft sen jag var liten. Skulle jag ändå kunna känna samma "hemmakänsla" som vanligt? Så fort jag klev innanför dörren och hörde mormors härliga blekingemål ropa "är ni redan här", hon kom småspringade och gav världens största mormorkram och doften av mysk (mormors parfym) hoppa in i näsan så visste jag att det är inte platsen hon bor på som spelar roll. Det är mormor som alltid får mig att känna mig som hemma.

I några underbara dagar så hann vi med mycket. Varje morgon vaknade man av att mormor tassa runt i lägenheten och prata telefon, hon tyckte hon var jättetyst. På kvällen somna man till att hon mummla i sömnen och snarka om vartannat.

På söndagen åkte vi till Mc Donald´s och åt lunch. Solen strålade så vi bestämde oss för att ta en tripp till Lövingatorpet. Där är alltid lika vackert och där finns så många mi nnen. Varje gång vi kom dit för att tillbringa sommaren där så kuta vi från bilen direkt runt huset i smultronrabatterna, sedan kasta vi oss på hallonbuskarna och gav inte upp förens vi var proppmätta. Skogarna runt omkring är fulla med kantareller och blåbär och gården helt omringad av åkrar.



Efter att ha vandrat runt och bara njutit i solen så åkte vi till familjen Lundberg. Vi bestämde oss för att överaska dem för när vi ringde dagen innan så sa de att där var så stökigt så de rekommenderade oss inte att komma. Väl där, oinbjudna så blev det fest med handboll, semlor och daimtårta! Gissa om vi brydde oss om det var lite stökigt. :)


Det var så roligt att träffa dem, vi hade inte setts sen min student. På kvällskanten åkte vi hem till lägenheten och åt varma mackor med pepparsås, mums.
Dagen därpå tillbringade vi på stan. Vi åt på restaurang, handlade lite och hade det bara mysigt. På vägen hem köpte vi med oss semlor och gogrejer som vi smaska i oss när vi kom hem. På kvällen lagade jag tacos och vi såg på film.



Igår gick Matte och jag lite ärenden när mormor var iväg. Sen organiserade mormor och jag skafferiet lite och på kvällen lagade jag gomat igen. Vi tittade på ?Alla älskar Alice?.




Nu ringde mormor precis och undrade om vi kommit hem ordentligt. Hon är så härlig, min största idol. Hon står upp för det hon tror på, trots många motgångar i livet så kämpar hon alltid och hon har så enormt mycket vänner och alla hon träffar tycker om henne. Dessa dagarna har varit de bästa på länge. Hela dagarna går man med ett leende på läpparna och allt är så mysigt. Man blir lite som ett barn igen! :)

Nu går livet vidare efter ett par härliga dagar. Vad som händer får vi se?
XO XO
http://helenajansson.bilddagboken.se/

Det susar i knutarna, himlen är grå och det smattrar mot fönstret. Vilket ruskväder! Jag har inte brytt mig om att rulla upp persiennerna utan istället har jag tänt ljus och myskampor. Jag sitter med en tallrik ischokladglass och persikohalvor i knät och fick sån lust att skriva lite. Det är lättare att hitta saker att skriva om när det är tyst och lungt runtomkring en. Det enda som hörs är vinden, smattret mot fönstret och de små barnfötterna som dygnet runt tassar runt på våningen över.

Idag vid 12.30 åkte Matte iväg på "studiebesök" till ett bygge i Vislanda som han ev. ska börja jobba på. Han är inte 100% sugen på det men han borde absolut ta det om han känner att han är kompetent nog att klara av det. Vi får hoppas det går bra, i så fall är det bara för mig att sätta fart och fixa jobb. Om han inte tar jobbet så blir det en tripp till mormor och sedan upp till Söderhamn där jag har två jobb lite på gång.. (haha)

Jag tänker ofta att allting står still och ingenting händer. Men om man tänker efter så har jag tagit mig över 60 mil iväg och arbetat och sedan har jag möjligheten att välja att bo på 4 olika ställen i Sverige och faktist ha en stor del av min familj vart jag än befinner mig. Det är på gott och ont att det är så långa avstånd men jag känner ändå att jag har det faktist så himla bra. Jag vet att mamma och syskonen trivs jättebra, pappa och släkten här hemma i Växjö mår bra, mormor trivs som fisken i vattnet i sin nya lya och familjen i Norrland har det bra. Vad jag (och Matte) än bestämmer mig (oss)  för så har vi en tryggheten (i ryggen?) som är guld värd.

Btw. Min nya dator funkar bra och jag är så glad över den, det bästa av allt är när Matte blir lite avundsjuk på mina finesser. Hans dator kostade minst 3000:- mer än min men ojojoj vad mycket finare min är ;) Haha.

Nu ska jag gå och fixa lite tills Matte kommer hem, börjar fundera lite nu vart han tagit vägen.. :)
Happy friday och trevlig helg! XO XO

http://helenajansson.bilddagboken.se/

Dagarna bara rullar iväg och plöstligt har jag vant mig vid att vara hemma så nu börjar jag snart längta bort. Vad är det för fel på en? Man blir verkligen aldrig nöjd! I dagarna ska vi i alla fall bege oss till mitt älskade Blekinge och mormor. Toppen :)

Lite om vad som hänt under dagarna sen jag skrev sist. I lördags vaknade jag, lagom pigg efter fredagens partaj, av att farmor ringde. Vi åkte dit och åt fastlagsbulle=semla, MUMS. På kvällen åkte jag, Matte, Lovve och Fidde och åt souvlaki på La Gondola och sen gick vi och såg Arn på bio. Vi kom sent så vi fick sitta näst längst fram och titta från väster till höger. När vi gick därifrån hade jag ont i huvudet, ögonen och nackspärr! Det var det väl nästan värt för filmen var ganska bra. Dock lik alla andra sådana filmer med krig och en kärlek som väntar där hemma.
På söndagen åkte vi till faster Susanne, med familj, och åt mumsmat. Känns som vi bara åker runt och äter, haha. Igår var Matte på arbetsintervju på Lernia och det gick ganska bra så vi får se hur det slutar. På eftermiddagen var vi hos Barbro, min pensionärspolare, och fikade och pratade. Sen åkte vi hem och beställde en dator åt mig.
Idag bestämde vi oss för att göra en utflykt så vi drog till Kosta Outlet. Jag köpte en mysoverall i Large bara för att den var billig, så sjukt typiskt mig. Jag kan lägga till att den är väldigt skön men mindre attraktiv. Pappa och jag kan turas om att ha den...!?

På vägen hem hämtade vi min dator. En HP Pavilion 6610. Den är snygg som sjutton och känns toppen.

I morgon får vi se vad det blir för äventyr! Tvätta ska vi i alla fall göra. På torsdag blir det förmodligen en tripp till Blekinge och då blir vi utan internet ett par dagar. Hur ska detta gå? :)
Nu ska jag söka ett jobb och äta mer tacodipp.

Ha det så bra! XO XO

Nu har vi varit här hemma i Växjö ett par dagar. När man varit borta härifrån länge är man lite orolig för att man missat en massa och inget kommer vara som förut, vilket inte stämmer ett dugg.

Igår var det dags för klassåterträff med ID04A, jippijej. Halv sju skjutsade Matte mig till Sofia. Vi satt och pratade igenom vad som hänt de 7 månaderna vi inte setts på. Efter bara ett par minuter kändes det som om vi sågs sist för bara ett par dagar sen, allt var sig likt. Jag trodde de hade haft flera återträffar men så var det verkligen inte, så det var inte bara jag som var lite nervös inför kvällen. Lite över 20 åkte vi för att plocka upp Robba och Emelie för att anlända vårt mål hos Robin Andersson. När vi kom dit kändes det konstigt, men sjukt kul. Alla såg ut som vanligt, det var samma dåliga skämt och (inte dåliga) stämning som alltid. Vi hade kramkalas och pratade om vad vi gjort sen vi skildes åt för drygt 7 månader sen. Det var så himla kul att nästan alla var där, Hanna och Lottis saknades såklart mycket, sen 3-4 st till som inte dök upp kanske. Vi var alla utspridda här och där, någon i fjällen, Skåne, Australien, på Ica, i Norge. Haha. Men för en kväll så återförenades vi och pratade minnen. Tack för en trevlig kväll, jag kan förstå varför jag längtar tillbaka till skolan ibland. Allt var lätt och vi hade så himla kul varenda dag!

Under kvällens gång hann jag berätta vartjagbornu vartjagvillbo skabo vadjagvillgöra blablabla ett antal gånger. Det roliga är att historien lät typ:
"Jag har ingen aning om vart jag vill bo, det beror lite på jobb" "Matte ska på intervju här i Växjö på måndag, ett företag i Söderhamn vill att jag ska komma dit på intervju" "Vi får se" "Jag vet inte vad jag vill göra det beror på..."

Eftersom min kamera har börjat leva sitt eget liv så gjorde jag ett desperat försök att använda pappas kamera vilket bara resulterade i ett gäng med suddiga, nästan svarta filmer. :S Hoppas jag kan få Sofias bilder.

Ikväll ska vi först och och äta god mat och sen gå på bio. Hoppas Lovve ringer snart och säger att hon och Fidde ska med bara!
Ha en toppenlördag! XO XO

Växjö - Europas grönaste stad
Växjö - Metropol i möbelriket, glasriket och designriket.

"Man får vara glad att man inte bor i Växjö. Det var dysterhetens plats i Sverige under december. Åtminstone om man räknar antalet soltimmar. I Växjö var antalet soltimmar noll.
-Sammanlagt hade Växjö cirka 20 minuter sol, säger meteorolog Alexandra Ohlsson."

Lite kort och gott om Växjö! Hahaha. Vilken tur att man tillbringade december i Hälsingland kanske. Fast där har man inteheller sett så överdrivet med solsken tyvärr.
Idag har vi vart och hälsat på Lovve på jobbet (MediaMarkt) och vi handlade lite prylar. Sen åkte vi vidare till stan och drog på oss lite med skit. :D Vi hann bara halva stan sen gick parkeringen ut så vi tar resten i morgon.

Jag lovar att ta lite kort och lägga upp på bilddagboken Therese :) Väntar bara på solen då så det ska se lite roligare ut. Haha! Min kamera har ju blivit knäpp så därför måste jag ta med Mattes och den är så klumpig så den kan jag inte ha med mig överallt. Buhu.

Nu ska jag kolla till mina hasselbackspotatis som är i ungen, kotletterna med sambal oleksåsen är klar och väntar på att bli uppäten.

Ha en härlig kväll :) XO XO

Nu har vi äntligen landat i Växjö efter en paus hos mamma i Åtvidaberg. Det känns skönt att vara "hemma" igen :)
Idag har jag mest pysslat med lite här hemma hos pappa, fixat lite och donat. Såg ju ut som värsta ungkarlslyan här så det var tur det kom en inredare och fixa lite. Haaaaaha
Nu på kvällskanten åkte vi och handlade lite god mat och tog ett varv med bilen runt stan för att kolla läget, och det var sig likt.

Nu ska vi titta på lite Gossip Girl, Bygglov, I huvudet på Gynning, Prison Break bla bla.
I morgon ska jag glassa runt och bara känna mig som hemma.

XO XO

Bilen var packad proppfull, allt var tipp topp. Vi hade ätit mat och fikat en snabbis för att komma iväg. Jag hade ringt både mamma och pappa för att säga att vi åker till mamma (i Åtvidaberg) idag och sover en natt innan vi fortsätter mot Växjö eftersom vi var lite senare än planerat och det blir mörkt så fort. Vi kramades i hallen och sa hejdå och skoja lite som vanligt att vi är väl säkert snart tillbaka, fast vi är borta på obestämd tid, för att inte farvälet ska bli så smärtsamt. Matte hade vart ute och satt på bilen för att den skulle vara varm tills vi hoppa in. Ulf och Ann-Louise följde oss ut och vi sa hejdå ännu en gång innan vi stängde bildörrarna och jag rätta till kudden bakom huvudet och la kexchokladen framför mig. ?Äntligen var vi på väg!?, tänkte jag. Vi satte i GPS:en och cd:n och bilen dog. Tvärdöd.

Det sorgliga är att jag inte ens är förvånad. Sist hade vi köpt 3 söndriga kylare och fick skjuta upp resan från dag till dag. Till slut beställde vi en ny från Mekonomen som inte kom när den skulle utan resan blev uppskjuten ännu längre..

Vid två startade bilen men då tyckte vi det var för sent att ge sig iväg och vi bestämde att vi skulle gå upp tidigt imorgon istället och försöka åka hela vägen till Växjö.
Konstiga saker jag kommit på som nästan är tecken på att våran resa var förutbestämd tills imorgon:
¤ Det toksnöade igår, skoterlederna blev fulla med snö och idag är det strålande sol, PERFEKT för en underbar skoterutflyktsdag! Det var menat att vi skulle få en sista underbar skoterfärd.
¤ Imorgon ska det vara halka och regn, det har regnat varenda jävelens gång vi har åkt så idag var helt enkelt inte rätt dag. Imorgon blir perfekt.(?)
¤ Sista kvällen här myser vi alltid framför tv:n med resten av familjen Andersson, igår satt vi på rummet hela kvällen och hade inget behov alls av att umgås innan hemresan, ikväll däremot har jag tillbringat heeela kvällen sen 17 där i soffan och myst.
¤ Ulf och Ann-Louise gick och la sig utan att säga ett ord till oss igår, det har aldrig hänt och absolut inte en sista kväll innan vi sticker iväg. Idag kom Ann-Louise och krama om oss nyss och sa gonatt.

Hoppas vi kommer iväg imorgon men jag är tveksam. Haha. Konstigt att man tappar hoppet.
Vi måste i alla fall gå upp toktidigt för jag ska passa Saga en stund kl. halv 8 och Matte ska skjutsa iväg Janne. Sen provar vi igen!

Just nu saknar jag min necessär, tandborste, duschgrejer och pyjamas som ligger utpackat i bilen. Imorgon får jag packa in det och rena kläder för jag måste duscha innan resan. Suck. Matte har i alla fall hämtat in täcken och kuddarna igen, iskalla!

Natti

Inatt drömde jag något helt tokigt, vilket är väldigt vanligt när det gäller mig. Ett gamalt ragg höll på att disskutera om varför vi aldrig blev tillsammans och tyckte vi kunde bli det nu, plötsligt dök min gamla idrottslärare upp och såg risig ut. Han bar på en gitarr och knöla av sig strumporna. Jag frågade "Ska du ut och springa barfota i skogen och plinka på gitarren?" Jag tänkte själv att det där lät ju lika tokigt som det verkade. Sen fick jag en intuition om att hans fru hade lämnat honom, och då dök hon upp med en hund. Han blev tyst och fick hundvalpsögon och ville prata med henne, men hon sa att "jag jobbar nu jag har inte tid" Så gick hon och satt sig på marken en bit bort och gosa med hunden. Idrottsläraren satte sig precis bakom oss och sura. Sen börja verkligheten komma fram och hans fru skulle visa mig hur man ställde till med fest och fin dukning. Jaha, tänkte jag och lydde vad hon sa. Festen skulle vara ikväll för vem minns jag inte. Då kom jag på att "nej det går inte ikväll för vi ska på kalas hos Anna-Carin som fyllt år".

Vad får man allt ifrån? Detaljer som är så nogranna. TOK

Idag har vi vart i Bollnäs och slösat lite mer pengar. På vägen hem började det toksnöa så ev kan vi inte åka imorgon :/ Ska väl bli kanonbra skoterväder nu tänker jag..
Ikväll blir det som sagt kalas för Anna-Carin, alltid lika roligt att umgås med dem! :)

Jag saknar min vänner, usch vad alla är långt borta känns det som. Det ska bli så skönt att komma hem!
Ha en härlig lördag!
KRAM

http://helenajansson.bilddagboken.se/

Idag kom äntligen de två första avsnitten av säsong 5. Jag blev väldigt skeptisk när det började utan resumé och med en text där det stod ?4 years later?. Jag älskade det livet de hade i de 4 tidigare säsongerna, unga, inspirerande, smarta tonåringar med stora drömmar, och man bara kände att de kommer lyckas. Plötsligt nu hade en del drömmar förverkligast, de var stora och splittrade. Usch vad likt verkligheten det blev. Jag kände igen mig för mycket och det blev personligt. Inte sådär underbar känsla av glädje och hopp som jag brukade ha när jag tittade. Allting kändes som bortblåst och hur skulle det någonsin kunna bli som förut?

Sen läste jag detta citat som Lukas sagt någon gång tidigare i serien. Vi kommer springa på många vägskäl i livet. Tusentals val ska göras som kommer att påverka hela ens liv. Jag blir rädd och förvirrad och skulle helst vilja att någon annan valde åt mig. Ännu mer hade jag nog velat gå tillbaka till allt som var förut. Tänk vad enkelt! MEN vad tråkigt. Inte vill man vara liten för alltid. Tänk vad underbart att ha möjligheten att påverka sitt liv. Jag har alla möjligheter i världen att komma dit jag vill med mitt liv och det är aldrig för sent.

Härmed lovar jag att ta tillvara på ?allt som livet ger och allting som jag kring mig ser?. (haha) Jag tycker det är fel att inte ta tillvara på chanserna, vi i Sverige har det så himla bra och det är nästintill vår rätt att göra det bästa av våra liv. Det finns dem som inte ens får chansen..

Jag ska göra någonting bra, för någon annans skull.

Har du nån gång kännt att tiden hinner ikapp dig, att tiden plötsligt bara stannar upp och du känner "WATTA HELL AM AJ DOING?" I´m so Lost.

Ibland känner jag (precis som alla andra) att jag bara vill vrida tillbaka tiden, inte för att jag inte tagit till vara på saker som hänt utan mer för att allting var så mycket enklare. Inga jobbiga svåra val stod framför en, åtminstone ingenting som kunde påverka hela livet. Livet kunde leka hur som helst för man visste att det kommer en morgondag som är lika oseriös som denna dag där man kan ställa allting tillrätta. Plötsligt nu är allting så allvarligt, varje sak kan påverka hela mitt liv.
Jag vill så mycket men jag vet inte vart jag ska börja, hur ska man veta?

Idag skulle jag ha gjort någonting jag längtat efter nå grymt. Matte och jag hade planerat skoterutflykt. Vi skulle börja morgonen med att kliva upp tidigt för att ha hela dagen på oss. Vi skulle baka scones och äta mysfrukost samtidgt som vi värmde oboy och packade korv och bröd (som vi ändå aldrig lyckas grilla pga ditt och datt). Så blev det dock inte. Istället ringer hemtelefonen kl 7.40 och Matte kutar ner i sömnen för att svara. Jobbet kallar men jag sa nej nej nej inte idag! De lyckas ge mig dåligt samvete och en kort stund efter de ringt, och lagt på, så skuttar jag ner för att ringa och säga att okey, fine I´ll be there. Dagen gick och vädret var hemskt så det var helt enkelt inte meningen att jag skulle få göra det jag längtat efter...

Vad är meningen då? SUCK. Jag önskar någon kunde komma och killa mig under fötterna och säga "kom här så ska jag visa dig din rätta väg som kommer leda dig till motivation och inspiration. bla bla"

Therese du är klok, give me some advice! Du kanske är den enda som läser detta och det är bra, för jag skriver mest av allt till mig själv för att ventilera mig och försöka få inblick i vad jag vill göra. Jag vill också bara dra iväg till Irland och bli lycklig, eller med Ellen raka vägen till Bangkok för att förverkliga en dröm. Eller som Emelie och sticka ensam till USA.. Ni är så bra!
Varför känns allting så svårt?

Nåja, jag gråter inte. Jag vet att allting kommer bli så bra till slut, men jag är en sån där som inte vill vänta. Jag vill att saker ska hända nu nu nu! Kanske kommer allting kännas bättre när jag kommer hem till Växjö, och Blekinge. Jag längtar verkligen hem.

I won't cry for yesterday, there's an ordinary world
Somehow I have to find.
And as I try to make my way, to the ordinary world
I will learn to survive