Denna fina text stod på framsidan av kortet. På baksidan stod ett mysigt brev med mormors kurviga skrivstil. Jag saknar henne, jag saknar min familj och mina vänner där hemma. Med tårar i ögonen läste jag kortet om och om igen. Hon avslutade brevet med "Hör av dig" och jag fick en klump i magen. Hur kan man bli så upptagen av allt nytt som händer att man på något sätt lite glömmer av det som betyder allra mest.
I min handväska ligger ett färdigskriver brev som jag skrev för en vecka sen, igenklistrat med frimärke på som bara ska läggas på lådan, "så fort jag har tid".. Imorgon ska jag ta mig tid, för bara Din skull.