Bilen var packad proppfull, allt var tipp topp. Vi hade ätit mat och fikat en snabbis för att komma iväg. Jag hade ringt både mamma och pappa för att säga att vi åker till mamma (i Åtvidaberg) idag och sover en natt innan vi fortsätter mot Växjö eftersom vi var lite senare än planerat och det blir mörkt så fort. Vi kramades i hallen och sa hejdå och skoja lite som vanligt att vi är väl säkert snart tillbaka, fast vi är borta på obestämd tid, för att inte farvälet ska bli så smärtsamt. Matte hade vart ute och satt på bilen för att den skulle vara varm tills vi hoppa in. Ulf och Ann-Louise följde oss ut och vi sa hejdå ännu en gång innan vi stängde bildörrarna och jag rätta till kudden bakom huvudet och la kexchokladen framför mig. ?Äntligen var vi på väg!?, tänkte jag. Vi satte i GPS:en och cd:n och bilen dog. Tvärdöd.

Det sorgliga är att jag inte ens är förvånad. Sist hade vi köpt 3 söndriga kylare och fick skjuta upp resan från dag till dag. Till slut beställde vi en ny från Mekonomen som inte kom när den skulle utan resan blev uppskjuten ännu längre..

Vid två startade bilen men då tyckte vi det var för sent att ge sig iväg och vi bestämde att vi skulle gå upp tidigt imorgon istället och försöka åka hela vägen till Växjö.
Konstiga saker jag kommit på som nästan är tecken på att våran resa var förutbestämd tills imorgon:
¤ Det toksnöade igår, skoterlederna blev fulla med snö och idag är det strålande sol, PERFEKT för en underbar skoterutflyktsdag! Det var menat att vi skulle få en sista underbar skoterfärd.
¤ Imorgon ska det vara halka och regn, det har regnat varenda jävelens gång vi har åkt så idag var helt enkelt inte rätt dag. Imorgon blir perfekt.(?)
¤ Sista kvällen här myser vi alltid framför tv:n med resten av familjen Andersson, igår satt vi på rummet hela kvällen och hade inget behov alls av att umgås innan hemresan, ikväll däremot har jag tillbringat heeela kvällen sen 17 där i soffan och myst.
¤ Ulf och Ann-Louise gick och la sig utan att säga ett ord till oss igår, det har aldrig hänt och absolut inte en sista kväll innan vi sticker iväg. Idag kom Ann-Louise och krama om oss nyss och sa gonatt.

Hoppas vi kommer iväg imorgon men jag är tveksam. Haha. Konstigt att man tappar hoppet.
Vi måste i alla fall gå upp toktidigt för jag ska passa Saga en stund kl. halv 8 och Matte ska skjutsa iväg Janne. Sen provar vi igen!

Just nu saknar jag min necessär, tandborste, duschgrejer och pyjamas som ligger utpackat i bilen. Imorgon får jag packa in det och rena kläder för jag måste duscha innan resan. Suck. Matte har i alla fall hämtat in täcken och kuddarna igen, iskalla!

Natti